Brakstart för Team Finland

Med sin vita näsduk putsar han tangenterna, ett varv fram och tillbaks – så där som riktiga divor gör. Första finländaren på estraden under fredagen var Tuomas Kyyhkynen (f. 1987) som bjöd på intellektuella tolkningar och djupt kunnande. Hans ton är säker och klangen mustig. Kyyhkynens styckeval satt bra för hans explosivt virtuosa teknik och Prokofjevs Etyd i d-moll var definitivt hans starkaste nummer. Som helhet kunde hans program dock uppfattas som lite enformigt och fortebetonat; lyssnarna gavs inte riktigt någon chans att höra hans pianissimo.

Matilda Kärkkäinen (f. 1980) avslutade just också sitt program. Hon är mera lyrisk än Kyyhkynen. Att även hon besitter en virtuos teknik visade hon i sin tolkning av Olli Mustonens minimalistiska och småpatetiska Ballad, där hennes klang var betydligt bättre än till exempel i Beethovensonaten (op. 109).

Klang är a och o. Om jag personligen gillade mera Kyyhkynens forte så gillade jag också mera Kärkkäinens pianissimo. Roligt att olika sorters pianister medverkar! I kväll står tre ryssar i tur och en tyska. Har nationaliteter någon betydelse i en sån här tävling? Det återstår att se. (Och höra!)