Åh, vilket tempo!

Efter morgonpasset grubblade jag över vilken betydelse nationaliteten kan ha i en sån här tävling. Nu är jag rätt övertygad om att den nationella bakgrunden har betydelse. Det visade inte minst ryskan Sofya Lisichenko-Lisitsa (f. 1981), som studerat vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva. Det är mycket som skiljer henne från västeuropéerna. Hon verkar kontrollerad och ytterst ekonomisk med rörelserna, hon lämnar helt enkelt bort allt onödigt fladdrande. Hennes Chopin är snygg och engagerande och verkade ha just den rätta mängden salt och peppar som krävs för att göra Ciss-moll-etyden njutbar. Och åh, vilket tempo! Fördelen med Chopinetyderna överlag är ju att det är korta stycken, med mycket musikaliskt innehåll, som mäter pianistens färdigheter på ett säreget sätt. Flera ryska pianotolkningar väntar senare i kväll.