Bådar för rysk seger – inte sant?

Styckevalena är avgörande i en tävling. Det har konstaterats många gånger tidigare och tål att konstateras igen. Den som spelar Rachmaninovs tredje pianokonsert tävlar i en skild kategori och mäts efter hur den pianisten tolkar det ofantligt svåra stycket. Redan det att man valt att spela Rachmaninov ger ett poäng, om man dessutom gör det bra får man två poäng, tror jag.

Har man då någon chans om man valt att spela en lyrisk pianokonsert som saknar alla det där virtuosa krusidullerna som så ofta tilltalar folk? Mera konkret: har Irina Zahharenkova (från Estland) någon chans att mäta sig med Sofya Gulyak, trots att Zahharenkova bjöd på en fullblodig tolkning av sin Chopinkonsert? Frågan är värd att ställas och värd att besvaras. Jag tror att Zahharenkova har en chans mot Gulyak, främst därför att hon klarade sig så mycket bättre i kammarmusikfinalen i söndags än vad Gulyak gjorde.

Om kammarmusikfinalen alls har någon betydelse, är det nu om någonsin det skall bevisas. Låter man Gulyak vinna, visar man att kammarmusikandelen bara var en kuriositet. Gulyak gjorde som bekant inget särskilt övertygande intryck då.

En annan ryska som kanske har de bästa chanserna är Violetta Khachikian – också kallad ”Ultra-Violetta”. Hennes Saint-Saëns var på många sätt välformad och livfull i går – och hon gjorde dessutom inget dåligt intryck i söndags heller. Goda chanser, alltså!

Och var hamnar finländarna? Både Roope Gröndahl och Marko Mustonen valde att tolka Tjajkovskijs pianokonsert och båda gjorde det bra – men på olika sätt bra. Kanske de får dela på en fjärdeplats? Och kanske hamnar Yoonjung Han på sjätte plats, trots att hon var bäst i kammarmusikfinalen i söndags. Vi får väl se! Kl. 22.30.