Sofya Gulyak är en av de lyckliga

Visste Sofya Gulyak (f. 1979) redan när hon spelat att hon skulle gå vidare till semifinal?
– Nej, jag kunde inte vara säker, men det var mycket som klaffade. Jag kände faktiskt att jag var inspirerad och det är inte alltid som den känslan infinner sig. Det kändes bra att spela i den här salen inför den här publiken. Här fanns atmosfär!

Ett av Gulyaks starkaste nummer i första omgången var tolkningen av Sofia Gubaidulinas Chaconne. Men så hade hon också fått arbeta med Gubaidulina själv.
– Det är alltid så annorlunda när man arbetar med tonsättaren själv. Kompositören har ofta en helt annan syn på verket. Gubaidulina berättade om de känslor hon velat uttrycka, bland annat om att stycket börjar i ett totalt kaos, upplyser Gulyak och forsätter:
– Sofia Gubaidulina ändrade också min tolkning. Hon sa att rytmen och allt det andra är sekundärt. Huvudsaken är klangen och färgen på tonen.

Chansen att spela för Gubaidulina erbjöds åt Gulyak efter att hon vann ett Grand Prix i den första internationella Sofia Gubaidulina-tävlingen. Enligt sitt eget CV har hon redan hunnit resa världen runt på ett tjugotal tävlingar – och oftast landat på andra eller tredje plats. Efter Maj Lind-tävlingen väntar flera tävlingar för henne i sommar, bland annat William Kapell-tävlingen i USA i juli och Busoni-tävlingen i Italien i slutet av augusti.
– Om fem år vet jag ändå inte vad jag gör. Jag hoppas jag får resa runt och ge konserter. Det är min dröm.

Som en av få pianister valde Gulyak att spela Clementi i första omgången i stället för Haydn, Mozart och Beethoven som alla andra gjorde. I andra omgången spelar hon däremot Mozart. I andra omgången har hon också valt att spela Joonas Pohjonens Bagateller, som är specialbeställda för tävlingen i år.
– Jag tycker om det stycket. Somliga bagateller är bara tio sekunder korta och andra är längre, omkring två minuter. Innan jag kom till Finland, hade jag en verkligt bra lektion med min lärare Boris Petrushansky. Han visade på hur många olika karaktärer och färger det finns i de elva bagatellerna.

Sedan i fjol studerar Gulyak vid Accademia Pianistica ”Incontri col Maestro”, mera känd som Pianoakademin i Imola, Italien.
– Egentligen hade de en åldersgräns på tjugofem år, men de godkände mig ändå som elev, fastän jag var tjugosex när jag sökte till akademin.
Gulyak verkar lycklig över sin plats i semifinalen. Innan hon går, påminner hon ännu om en liten detalj:
– Förra vinnaren i Maj Lind-tävlingen, Alberto Nosè, kom förresten också från Imola.

Foto: Heikki Tuuli