De intellektuella väljer Kilpiö – eller?

Säger det något om tävlandena vilket stycke de väljer i semifinalen? När ingen av semifinalisterna hade valt att improvisera och bara en pianist spelade sin egen komposition, valde de flesta att spela ett av tävlingens tre beställningsverk.

Lauri Kilpiö (bilden) har ett rykte om sig att var en intelligent och intellektuell tonsättare. Rytmen är komplex och nyanserna känsliga. På många ställen står det ppp, piano pianissimo och titeln La mer, la brume et le soleil syftar på väderfenomen som inspirerat tonsättaren. Sonja Fräki, Roope Gröndahl, Yuorino Izumi, Uki Ovaskainen och Irina Zahharenkova har alla valt att spela Kilpiö. De förefaller alla vara analytiska pianister, vilket passar bra för ändamålet.

Joonas Pohjonens bagateller har för många deltagare varit lättare att ta till sig. Det är elva korta stycken som alla säger någonting om någon karaktär. De är lättare att gestalta och ger större utrymme för tolkning. Det var också tonsättarens målsättning när han skrev verket.

Lotta Wennäkoskis beställningskomposition spelades tyvärr bara av Maija Väisänen. Wennäkoskis Ír är en intressant komposition i tre delar: dráma, vers och próza. Den klara formen är tacksam och ger verket profil. Wennäkoski opererar på samma sätt med stämningar som Kilpiö, men hennes dynamiska breddvidd är större: allt från ppp till forte fortissimo.

Foto: Saara Vuorjoki/Fimic