Gröndahl ett fall för sig

Det var inte alls så sagt att nivån på tävlingen skulle höjas när Maj Lind gick in i semifinalskedet i går. Som skrivet hade många satsat stort på första omgången och en och annan vekare prestation hördes redan i semifinalen.

Finländaren Roope Gröndahl, han som alla vid det här laget talar om, är ändå en av få som verkligen bättrade på sin prestation i andra angången. Han kändes nu ännu mera övertygande och visade med sitt stiligt sammansatta program vilken fullblodig musiker han är. Beethoven, Kilpiö, Sibelius, Berg och Prokofjev utgjorde alla naturliga komponenter på programmet och den sistnämnda blev en stor succé.

Men fallet Gröndahl ställer lärare, domare, publik och inte minst media inför nya frågor. Hur vettigt och sunt är det att lyfta upp en ung förmåga till skyarna och prisa honom? Fiffigare enligt min mening är att konstatera att 17-årige Gröndahl är mycket begåvad, men långt ifrån färdigutvecklad. Han kan till näst utveckla till exempel nyanserna och främst pianissimot och på så sätt gå vidare. Även om Gröndahl skulle vinna Maj Lind nästa torsdag har han en lång bit kvar att gå. Och det är bra för honom själv.

Morgonens två semifinalister, rysk-estniska Irina Zahharenkova (f. 1976) och finländska Sonja Fräki (f. 1977) bjöd båda på sköna tävlingsbidrag. Zahharenkova visade i Sibeliusnumren att hon har en bra kontroll över klangen och behärskar harmonierna. Fräkis tolkningar var i och för sig genomtänkta och goda. Tyvärr inträffade några missar, som troligtvis var ödesdigra för hennes del. Varje ton måste tydligen vara rätt i denna tävling.

Roope Gröndahl. Foto: Heikki Tuuli