Spänningen stiger…

Spänningen stiger på Sibelius-Akademin efter att sista tonerna i sista semifinalsbidraget klingat. Nu väntar alla bara på juryns dom som inväntas kl. 22.30. Då klarnar vilka sex som avancerar till final.

Kvällen inleddes med ryskan Sofya Gulyaks flinka fingrar och virtuosa piruetter som klingade lika storartat som i första omgången. Allt som hon spelade träffade nog inte rätt den här gången – om det över huvudtaget träffade – men det hon spelade lät utan vidare njutbart. Hennes rekordsnabba avslutningsnummer var Ravels halvtokiga La valse i en fartfylld tolkning som troligtvis för henne till final.

Syd-Koreanska Yoonjung Han byggde sitt program runt en romantisk repertoar. Att hon inledde med Busonis överromantiserade arrangemang av Bachs Chaconne var både roande och originellt. Detta arrangemang hör dock inte hemma i vår tid och stimulerade inte mina smaklökar i varje fall. Också i övrigt kändes hennes program lite enformigt.

Japanska Yuorino Izumi bjöd på ett snyggt och mångsidigt program med suveräna tolkningar. Ett något originellt nummer var dock Finlandia opus 26 i det ganska klumpiga pianoarrangemanget. I de flesta stycken hade Izumi en fin ton, men när hon alltför mycket efterapade orkesterns klang i Finlandia blev det ganska bullrigt. Tolkningen levde inte som den borde, även om hon gjorde sitt bästa för saken.

Ryskan Violetta Khachikian avslutade kvällen med ett program med idel ryska shownummer – förutom Pohjonen och Sibelius som naturligtvis var en del av programmet. Tjajkovskij, Prokofjev och Rachmaninov-Kreisler passade faktiskt alla bra som tävlingsnummer, för det var alla just så lätta att ta till sig. Opium för folket alltså.

Violetta Khachikian. Foto: Heikki Tuuli