Junior framkallade applådstorm

Maj Lind-tävlingens minsting, Roope Gröndahl, framkallade en väldig applådstorm efter att han avslutat sitt program i kväll. De flesta var förstås så innerligt imponerade över att en 17-åring kan spela så bra och så moget. Det mesta var stiligt hos Gröndahl, även om hans program som helhet var på tyngre sidan.

Det är föga förvånande att unga män med stark uttrycksvilja – sådana som Gröndahl (f. 1989) och Tuomas Kyyhkynen (f. 1987) – väljer Sofia Gubaidulinas massiva horror-laddade Chaconne på sitt program. Dock krävs det en hel del för att stycket inte skall bli tungrott. Att Wolfgang Amadeus Gröndahl har rejäla chanser till en framtida karriär (om han så bara själv vill) står nu klart.

Också ryskan Sofya Gulyak (f. 1979) hade valt att spela Gubaidulinas Chaconne, nu i en helt annorlunda tolkning än de finska herrarnas. Intressant nog, höll den mjuka nyansen i sig stycket ut hos henne, också i virrvarret kring fiss-tonerna och den eufori/hypnos som de framkallar. Spelar det någon roll att det är en ryska som spelar Gubaidulina? Tja, jag tror inte det. Men å andra sidan har det ju alltid funnits människor som av nån anledning tyckt att finnar spelar bättre Sibelius än andra, så kanske det kan ha nån betydelse. En rejäl dos utländska Sibelius-tolkningar lär det bli i andra omgången, där ett Sibeliusprogram på minst fem minuter är obligatoriskt.

Syd-koreanskan Yoonjung Han (f. 1985) spelade snyggt och virtuost, till och med mera omsorgsfullt än de flesta andra. I hennes fall väntar jag dock ännu på en personlig frigörelse från ”tvånget att spela rätt”. Då tror jag hon kan lita ännu mera på musikens egen gång och bli ännu bättre.

Kvällen inleddes av en sofistikerad pianist, finländska Sonja Fräki (f. 1977). Om en liten geopolitisk jämförelse tillåts, kallar jag henne gärna för en ”supermakt”, som visade att hon hade massor av resurser i sin arsenal. Trots det behövde hon bara använda en liten del för att inge stor respekt. Jag menar att hon hade nyanser i det oändliga! Detta gällde speciellt i hennes temperamentsfulla tolkning av Beethovens E-dursonat opus 109.

Sista finländska bidraget av Riikka Koivula återstår i morgon. Då spelar också Emil G. Jensen som blev bekant för många Hbl-läsare när tävlingen inleddes.

Foto: Heikki Tuuli

Raekallio och hans elever

Det råkar sig att Matti Raekallio (bilden) har till och med tre nuvarande elever (och säkert några före detta elever) med i tävlingen. Grattis till honom för det! Men en av de roligaste sidorna i tävlingen har ju varit att se hur olika pianisternas program kan vara och speciellt hur olika moderna stycken de väljer.

Hur kom det då sig att både Uki Ovaskainen och Satu Paavola, som båda studerar för pianoprofessor Raekallio i Hannover, hade spanjoren Joan Guinjoans komposition Tempo Breve (2006) på sitt program? Kanske läraren har haft lite för stort inflytande på programvalet eller kanske de bara ville spela samma stycke? Hur som helst låter det konstigt – och själva stycket smekte åtminstone inte min öronsnäcka. Hela poängen med programplaneringen försvinner ju om alla väljer samma stycken. Till all lycka hade tredje Raekallioeleven, suveräna Shih-Wei Chen (f. 1985) från Taiwan valt ett helt annat stycke när han spelade i dag: ett par episoder ur Rodion Sjtjedrins balett Anna Karenina – snyggt arrangerade för piano av pianisten Mikhail Pletnev. Trevligt!

Idel goda pianister

Maj Lind-tävlingen är inne på sin fjärde egentliga tävlingsdag och strömmen av goda pianister ser ut att aldrig sina. Under kvällspasset igår spelade fyra pianister som alla hade tydliga kvaliteter: Maija Väisänen från Finland, Chien-Ying Yang från Taiwan, Irina Zahharenkova från Estland och Simon Zaoui från Frankrike. Jag hade fått ett litet förhandstips om att hålla ögonen uppe på Zaoui – och visst lönade det sig att göra det. Jag beundrar hans dynamiska vidd, där han nyttjar sig av ett riktigt riktigt känsligt pianissimo och å andra sidan fortissimokontrasten. Han var förövrigt en av få som valde att spela Schumanns Toccata istället för en romantisk etyd. Vackert så.