En fjärde omgång?

Så här två timmar efter att kammarmusikfinalen avslutats känns det som om det varit en helt trevlig kväll. Ingenting mera och ingenting mindre. Det verkar som om den enda som verkligen visade framfötterna i dag var sydkoreanska Yoonjung Han. Om det sedan ger henne någon betydande konkurrensfördel inför hennes ”riktiga” finalomgång på onsdag är en annan fråga.

För att kammarmusiken inte skall marginaliseras till att bara vara bonus, kunde kammarmusiken kanske utgöra en egen omgång. Att ha fyra omgångar i Maj Lind vore drygt – jag vet – men om det ökade kammarmusikens uppskattning vore det värt försöket. I kammaromgången kunde ingå antingen en pianotrio som idag eller pianokvartett eller -kvintett. Därtill kunde pianisterna få visa hur de fungerar som ackompanjatörer till instrumentalister eller sångare. Och för den som gillar lite roligheter kunde man ju lägga till ett nummer där två tävlande spelar fyrhändigt eller på två pianon. Vad tycker ni?

Finalisten Marko Mustonen med Annemarie
Åström och Markus Hohti. Foto: Heikki Tuuli

Solister och kammarmusiker

Ännu tre finalister spelade sina kammarmusikstycken i kväll och sydkoreanska Yoonjung Han bjöd på hela kvällens starkaste bidrag. Yoonjung Han tittar på de andra, hon följer med dem och andas med dem. Hon spelar rytmiskt och distinkt och har ett temperament som passar utmärkt för Brahms. Här finns både känslosvall och ro – och just så här kan en bra Brahms låta. Då känns det aldrig trist, aldrig långtråkigt, innerligt medryckande i stället. Det märktes också på medmusikanterna Annemarie Åström och Markus Hohti att även de inspirerades!

Sjostakovitj pianotrio i e-moll med Roope Gröndahl vid klaviaturen kändes rätt annorlunda. Dels för att musiken var helt annorlunda, dels för att pianisten, violinisten och cellisten också var det. Gröndahl har en bra grundton som passar den ryska 1900-talsmusiken, karg och tuff som den är. Han bjöd på ett mustigare fortissimo än Zahharenkova, som tolkade samma Sjostakovitj, men hos Gröndahl hade jag ännu sökt mera nyanser som hade hjälpt att bygga upp dramatiken.

Ryska Violetta Khachikian spelade återigen med en mestadels vackert klingande klang och tydlig melodistämma. Samspelet med Åström och Hohti fungerar okej, men själv föredrar jag att höra Khachikian ensam snarare än med medmusikanter. Hon verkar vara en utpräglad solist.

Jag hade en föraning om att Gulyak och Khachikian skulle vara mera solisttyper, men det var roligt att få det bekräftat och höra det live. På onsdag och torsdag kommer alla solistiska egenskaper till verklig användning i orkesterfinalen i Finlandiahuset.

Vad mäter kammarmusikfinalen?

Nu har tre av finalisterna spelat i första finalomgången. Marko Mustonen bjöd på ett gediget kammarmusicerande tillsammans med Annemarie Åström på violin och Markus Hohti på cello. Mustonen visade att han minsann både kan följa de andra och leda gruppen när tillfälle ges i Ravels pianotrio. Resultatet blev en god tolkning av ett utmanande verk.

Sofya Gulyak övertygade inte riktigt som kammarmusiker i Brahms pianotrio. Hon skyndade i väg i början och var på väg att börja köra sitt eget race innan hon hejdades av de andra. Personkemin tycktes inte riktigt fungera mellan henne och Reeta Maalismaa på violin och Joel Laakso på cello. Jag tror Gulyak hade hoppats på annorlunda musiker som medmusikanter, mera solistiska violinister och cellister.

Irina Zahharenkova från Estland spelade volymmässigt tämligen kraftigt i Sjostakovitjs andra pianotrio. Hennes bedömning av hur hårt hon kunde spela var säkert ändå rätt. Pianot har en framträdande roll och satsen är skriven så att pianot inte täcker violinen och cellon märkbart. Zahharenkova spelar lika bra i förgrunden som i bakgrunden och slutresultatet blev ett gott kammarmusicerande trots att Maalismaa och Laakso sinsemellan inte var så sammansvetsade i sina duopassager.

Men vad mäter kammarmusikfinalen? Flera bedömare har undrat om kammarmusikfinalen bara är en kuriositet och om det överhuvudtaget har någon betydelse hur de tävlande spelar i denna del. Jag tror och hoppas att kammarmusicerandet har betydelse. Dock är jag medveten om att pianokonserten och solistuppgiften säkert väger tyngst. Sofia Gulyak var än en gång mycket solistisk och gjorde sig inte riktigt som kammarmusiker – åtminstone i denna sammansättning. Jag tror ändå i hennes fall att hon har goda möjligheter att briljera som orkestersolist. Ingen kan ju vara bäst på allting – eller hur?

Om de andra ballar…

A och o när man spelar kammarmusik är att spela tillsammans. Det måste vara helgjutet och integrerat, musikerna måste andas ihop. Kan man då bedöma en enskild musikers uppträdande som kammarmusiker? Tja, om det till exempel märks att pianisten alltför mycket skyndar på i egen takt och kör sitt eget race är det ju inte bra. Så i viss mån kan man nog bedöma kammarmusiker som enskilda individer.

Men vad händer om de andra ballar bort sig? Det är ju orättvist för pianisten om violinisten eller cellisten gör ett kardinalfel. Hur som helst är det viktigaste att musiken fortgår oberoende av enskilda individers misstag. Då spelar det inte så stor roll om en eller två toner går fel. Också det är ett prov på yrkesskicklighet att man kan hantera små missar och inte låter dem bli katastrofer.

Dags för Brahms

Lite ironiskt är det väl att ingen av de semifinalister som spelade Brahms i andra omgången gick vidare. Kanske Maria Mazo, Uki Ovaskainen, Yoon-Soo Rhee och Xiaofeng Wu tänkte sig att de stora verken skulle föra dem till stor final? Så blev det inte.

Men nu i kammarmusikfinalen som utkämpas idag är det hela tre av sex finalister som valt att spela just Brahms trio, Sofya Gulyak, Yoonjung Han och Violetta Khachikian. Roope Gröndahl och Irina Zahharenkova tolkar Sjostakovitj, medan Marko Mustonen som enda finalist spelar i Ravels trio. Som assisterande musiker i kammarmusikfinalen medverkar Reeta Maalismaa, violin och Joel Laakso, cello samt Annemarie Åström, violin och Markus Hohti cello.

Idag kl. 16 spelar Marko Mustonen, Sofya Gulyak och Irina Zahharenkova. Kl. 19 spelar Yoonjung Han, Roope Gröndahl och Violetta Khachikian.