Och finalisterna heter…

Roope Gröndahl, Finland, Sofya Gulyak, Ryssland, Yoonjung Han, Syd-Korea, Violetta Khachikian, Ryssland, Marko Mustonen, Finland och Irina Zahharenkova, Estland.

Grattis till finalplatserna! Tydligen prisades sydkoreanska Yoonjung Han för att hon nu inkluderade Sibelius-programmet så naturligt som hon gjorde. Hon tolkade hela opus 75 (Cinq morceaux, inkluderande Granen) och för henne var Sibelius ingen lösryckt komponist som malplacerades bland andra tonplitare, utan en väsentlig del av programmet. Men synd att Maija Väisänen inte gick vidare. Så elegant som hon spelade.

På söndag gäller det. Då börjar finalomgången med en pianotrio av Beethoven, Brahms, Ravel eller Sjostakovitj. Då börjar allvaret, då gäller det på riktigt. Maj Lind-bloggen rapporterar direkt från kammarmusikfinalen på söndag och från finalomgångarna i Finlandiahuset på onsdag och torsdag.

Vem går vidare?

Det är omöjligt att förutspå juryns dom, men jag tror att pianisterna som klarat sig bra i alla stycken i semifinalen går vidare. Jag tippar att vi ser i finalomgången åtminstone Roope Gröndahl, Sofya Gulyak, Violetta Khachikian, Maija Väisänen och Irina Zahharenkova. Den sjätte finalisten kan vara antingen Marko Mustonen, Uki Ovaskainen eller Yurino Izumi.

Den slutgiltiga sanningen om finalisterna inväntas ännu...

Spänningen stiger…

Spänningen stiger på Sibelius-Akademin efter att sista tonerna i sista semifinalsbidraget klingat. Nu väntar alla bara på juryns dom som inväntas kl. 22.30. Då klarnar vilka sex som avancerar till final.

Kvällen inleddes med ryskan Sofya Gulyaks flinka fingrar och virtuosa piruetter som klingade lika storartat som i första omgången. Allt som hon spelade träffade nog inte rätt den här gången – om det över huvudtaget träffade – men det hon spelade lät utan vidare njutbart. Hennes rekordsnabba avslutningsnummer var Ravels halvtokiga La valse i en fartfylld tolkning som troligtvis för henne till final.

Syd-Koreanska Yoonjung Han byggde sitt program runt en romantisk repertoar. Att hon inledde med Busonis överromantiserade arrangemang av Bachs Chaconne var både roande och originellt. Detta arrangemang hör dock inte hemma i vår tid och stimulerade inte mina smaklökar i varje fall. Också i övrigt kändes hennes program lite enformigt.

Japanska Yuorino Izumi bjöd på ett snyggt och mångsidigt program med suveräna tolkningar. Ett något originellt nummer var dock Finlandia opus 26 i det ganska klumpiga pianoarrangemanget. I de flesta stycken hade Izumi en fin ton, men när hon alltför mycket efterapade orkesterns klang i Finlandia blev det ganska bullrigt. Tolkningen levde inte som den borde, även om hon gjorde sitt bästa för saken.

Ryskan Violetta Khachikian avslutade kvällen med ett program med idel ryska shownummer – förutom Pohjonen och Sibelius som naturligtvis var en del av programmet. Tjajkovskij, Prokofjev och Rachmaninov-Kreisler passade faktiskt alla bra som tävlingsnummer, för det var alla just så lätta att ta till sig. Opium för folket alltså.

Violetta Khachikian. Foto: Heikki Tuuli

De intellektuella väljer Kilpiö – eller?

Säger det något om tävlandena vilket stycke de väljer i semifinalen? När ingen av semifinalisterna hade valt att improvisera och bara en pianist spelade sin egen komposition, valde de flesta att spela ett av tävlingens tre beställningsverk.

Lauri Kilpiö (bilden) har ett rykte om sig att var en intelligent och intellektuell tonsättare. Rytmen är komplex och nyanserna känsliga. På många ställen står det ppp, piano pianissimo och titeln La mer, la brume et le soleil syftar på väderfenomen som inspirerat tonsättaren. Sonja Fräki, Roope Gröndahl, Yuorino Izumi, Uki Ovaskainen och Irina Zahharenkova har alla valt att spela Kilpiö. De förefaller alla vara analytiska pianister, vilket passar bra för ändamålet.

Joonas Pohjonens bagateller har för många deltagare varit lättare att ta till sig. Det är elva korta stycken som alla säger någonting om någon karaktär. De är lättare att gestalta och ger större utrymme för tolkning. Det var också tonsättarens målsättning när han skrev verket.

Lotta Wennäkoskis beställningskomposition spelades tyvärr bara av Maija Väisänen. Wennäkoskis Ír är en intressant komposition i tre delar: dráma, vers och próza. Den klara formen är tacksam och ger verket profil. Wennäkoski opererar på samma sätt med stämningar som Kilpiö, men hennes dynamiska breddvidd är större: allt från ppp till forte fortissimo.

Foto: Saara Vuorjoki/Fimic

Äntligen är publiken här!

Länge var det bara några kottar som sökte sig till tävlingssalen men äntligen är publiken här! Många tycker det är spännande att följa med semifinalen och se hur de tävlande klarar sig. Publiken behövs och ger ett lyft åt hela tillställningen. Hoppas hela salen är fylld senast på söndag. Det ökar spänningen och ger stöd åt de tävlande.

Gröndahl ett fall för sig

Det var inte alls så sagt att nivån på tävlingen skulle höjas när Maj Lind gick in i semifinalskedet i går. Som skrivet hade många satsat stort på första omgången och en och annan vekare prestation hördes redan i semifinalen.

Finländaren Roope Gröndahl, han som alla vid det här laget talar om, är ändå en av få som verkligen bättrade på sin prestation i andra angången. Han kändes nu ännu mera övertygande och visade med sitt stiligt sammansatta program vilken fullblodig musiker han är. Beethoven, Kilpiö, Sibelius, Berg och Prokofjev utgjorde alla naturliga komponenter på programmet och den sistnämnda blev en stor succé.

Men fallet Gröndahl ställer lärare, domare, publik och inte minst media inför nya frågor. Hur vettigt och sunt är det att lyfta upp en ung förmåga till skyarna och prisa honom? Fiffigare enligt min mening är att konstatera att 17-årige Gröndahl är mycket begåvad, men långt ifrån färdigutvecklad. Han kan till näst utveckla till exempel nyanserna och främst pianissimot och på så sätt gå vidare. Även om Gröndahl skulle vinna Maj Lind nästa torsdag har han en lång bit kvar att gå. Och det är bra för honom själv.

Morgonens två semifinalister, rysk-estniska Irina Zahharenkova (f. 1976) och finländska Sonja Fräki (f. 1977) bjöd båda på sköna tävlingsbidrag. Zahharenkova visade i Sibeliusnumren att hon har en bra kontroll över klangen och behärskar harmonierna. Fräkis tolkningar var i och för sig genomtänkta och goda. Tyvärr inträffade några missar, som troligtvis var ödesdigra för hennes del. Varje ton måste tydligen vara rätt i denna tävling.

Roope Gröndahl. Foto: Heikki Tuuli

I kväll avgörs finalplatserna

Efter sju prestationer i semifinalen i går återstår sju idag. Och vid tiotiden i kväll kungör juryn vilka sex tävlande som går vidare till finalen, som i år hålls i två omgångar. På söndag spelar finalisterna en pianotrio i Sibelius-Akademins konsertsal (kl. 16 och 19) och på onsdag och torsdag hålls orkesterfinalerna i Finlandiahuset kl. 19.

De flesta hade satsat stenhårt på att göra väl ifrån sig i första omgången. För många blev därför tiden knapp att förbereda andra omgången. Nu har tävlandenas verkliga styrkor men också bräcklighet avslöjats. Det är ett naket tillfälle.

Läs mera om tävlingen i dag här på bloggen. Här publiceras också namnen på finalisterna genast efter att juryn sagt sitt.