Sofya Gulyak tog hem guldet!

1. Sofya Gulyak från Ryssland, 20000 euro
2. Roope Gröndahl från Finland, 15000 euro
3. Violetta Khachikian från Ryssland, 10000 euro
4. Marko Mustonen från Finland, 4000 euro
5. Yoonjung Han från Syd-Korea, 4000 euro
6. Irina Zahharenkova från Estland, 4000 euro

Grattis! Det blev alltså så att Roope Gröndahl landade på medaljplats, rentav på silverplats. Och tydligen spelade kammarmusikfinalen inte så stor roll. Så kan det gå på det här stället.

Väldigt snyggt att två av mina favoriter Sonja Fräki och Maija Väisänen fick juryns specialpris för förtjänstfulla framföranden av finsk musik i första omgången.

Och Sofya Gulyak fick specialpriset för bästa framförande av tävlingens beställningsverk i andra omgången. Hennes framförande av Pohjonens bagateller gjorde verkligen ett intryck och karaktärerna blev tydliga!

Vi väntar på resultaten...

Ingenting händer här i salen. Vi bara väntar och väntar. Men folk verkar vara på gott humör och samtalar friskt. Det är trevligt!

Bådar för rysk seger – inte sant?

Styckevalena är avgörande i en tävling. Det har konstaterats många gånger tidigare och tål att konstateras igen. Den som spelar Rachmaninovs tredje pianokonsert tävlar i en skild kategori och mäts efter hur den pianisten tolkar det ofantligt svåra stycket. Redan det att man valt att spela Rachmaninov ger ett poäng, om man dessutom gör det bra får man två poäng, tror jag.

Har man då någon chans om man valt att spela en lyrisk pianokonsert som saknar alla det där virtuosa krusidullerna som så ofta tilltalar folk? Mera konkret: har Irina Zahharenkova (från Estland) någon chans att mäta sig med Sofya Gulyak, trots att Zahharenkova bjöd på en fullblodig tolkning av sin Chopinkonsert? Frågan är värd att ställas och värd att besvaras. Jag tror att Zahharenkova har en chans mot Gulyak, främst därför att hon klarade sig så mycket bättre i kammarmusikfinalen i söndags än vad Gulyak gjorde.

Om kammarmusikfinalen alls har någon betydelse, är det nu om någonsin det skall bevisas. Låter man Gulyak vinna, visar man att kammarmusikandelen bara var en kuriositet. Gulyak gjorde som bekant inget särskilt övertygande intryck då.

En annan ryska som kanske har de bästa chanserna är Violetta Khachikian – också kallad ”Ultra-Violetta”. Hennes Saint-Saëns var på många sätt välformad och livfull i går – och hon gjorde dessutom inget dåligt intryck i söndags heller. Goda chanser, alltså!

Och var hamnar finländarna? Både Roope Gröndahl och Marko Mustonen valde att tolka Tjajkovskijs pianokonsert och båda gjorde det bra – men på olika sätt bra. Kanske de får dela på en fjärdeplats? Och kanske hamnar Yoonjung Han på sjätte plats, trots att hon var bäst i kammarmusikfinalen i söndags. Vi får väl se! Kl. 22.30.

Sofya Gulyak infriade alla löften

I tisdags utlovades kalla kårar när Sofya Gulyak spelar. Nu efter att hon gjort sitt framförande tror jag ingen i publiken har behövt känna sig besviken. Just så gripande och suverän var hennes tolkning av Rachmaninovs tredje konsert, en tolkning med rätta mängden kärlek och passion, vånda och tårar.

Hennes klara, vackert klingande toner i höga registret och vansinniga tempo gjorde ett oemotståndligt intryck och även dirigenten på podiet lät sig inspireras av musiken. Hon har en solistisk ton och det faktum att hon spelat Rachmaninovkonserten flera gånger tidigare var nu till stor fördel för henne. Inte en droppe nervositet, utan total koncentration och hängivelse åt musiken. Njutbart!

Marko Mustonen rodde hem det

Slutet gott, allting gott, kan man väl säga nu efter att Marko Mustonen spelat. I synnerhet efter att Leif Segerstam vände sig mot pianisten och började dirigera honom också som ett annat orkesterinstrument i slutet av tredje satsen, förstod vi i publiken att det hela skulle sluta gott.

Men Mustonens väg i Tjajkovskijkonserten kantades av en viss nervositet och smärre rytmproblem. Allting verkade inte alltid klaffa i början och det kändes av att detta var ett stort ögonblick för pianisten. Han som de andra finalisterna har alla tekniska förutsättningar som behövs. Men mental träning skulle inte sitta illa – få av dessa pianister är tränade för detta ögonblick: att vara i Maj Lind-final och spela i en fullsatt sal inför euforisk hemmapublik.

Publiken gillade det hörda och jag med. Mustonen är ett framtidslöfte.

Man blir lyrisk när man hör henne

I Chopins pianokonsert nr. 1 i e-moll är det tredje satsen som bjuder på de flesta virtuosa passagerna i form av snabba löpningar och krångliga krumelurer. Första och andra satsen är inte nödvändigtvis virtuosa i samma bemärkelse, men bjuder på en hel del utmaningar i form av frasering och nyanser.

Och det är just frasering och nyanser som är två av estniska Irina Zahharenkovas starka sidor. Nu visade hon vilken mogen artist hon är. Hon är säker på sig själv och gör sina val och avväganden – och allting känns rätt. Zahharenkova är definitivt att räkna med också framöver, vilket är glädjande.

Nu äntrar Marko Mustonen scenen...

Sista kvällen stundar

Av nån anledning tycker jag det är mera spännande att vara här på Finlandiahuset idag än igår. Orsaken är väl förstås den att hela tävlingen avgörs i kväll. Två intensiva veckor kommer till sin ända och vinnaren kröns ungefär kl. 22.30.

Också i dag tänker jag så som jag tidigare tänkt: vinnaren i t.ex. Maj Lind-tävlingen är inte nödvändigtvis bäst på allting som rör pianospel. Å andra sidan högaktar jag musiker som gett sig in i en tuff lek och är med på fullt allvar. Det vet säkert själva att tävlingarna utgör en värld för sig och att en av de bästa sidorna med tävlingarna är att de öppnar dörrarna till alla möjliga andra sammanhang. Av nån anledning går de flesta musiker igenom ett antal tävlingar förrän de kan börja förtjäna sitt levebröd på musiken genom konserter och skivinspelningar. Det är kutym.

Jag väntar med spänning på att se vilken pianist som tar hem guldet. Även om ett jurybeslut alltid är en kompromiss, tror jag att de flesta i juryn kommer att fastna för en personlig pianist, någon som har ett personligt grepp på sin pianokonsert. Jag hoppas det säregna premieras.

Vad får man för 20 000?

Allt som oftast korrelerar prissummans storlek med hur uppskattad en tävling är. I Paulo-tävlingen i april i år var första priset 15 000 euro och i Maj Lind-tävlingen är huvudvinsten 20 000 euro. Det är enligt någon kanske är en jättelik summa, men vad får man egentligen för tjugo tusen? Jag frågade Georg Dahlström, som jobbar på F-Musiikki i Kajsaniemi.

– Om någon kommer i morgon och slår 20 000 i handen så skulle jag sälja en 186 cm lång Yamaha C3-flygel. Dess utgångspris är 23 000, men kommer vinnaren med reda pengar får han den på stubben. Den finns på lager, intygar Dahlström.

– Om jag riktigt prutar ordentligt kan vinnaren nog få ett instrument av typ Yamaha C1 Silent med utgångspriset 23 150. Det är en akustisk flygel som samtidigt har inbyggt elpiano. Om någon slår 20 000 i handen så kan jag nog bära hem den också, men kanske inte till andra sidan jordklotet, lovar försäljaren.

Enligt Dahlström har Roope Gröndahl som bäst ett Yamaha C7-instrument som användes i Kuhmo fjol och som efter det flyttade in hos Gröndahlarna i Kottby. Marko Mustonen igen har en C3:a. Men vad händer om vinnaren vill ha en Steinway?

– Någon Steinway har vi inte på lager och för tjugo tusen kan man bara drömma om en sådan flygel. Man får ett Steinway-piano av modell K132 för 25 000 och minsta Steinway-flygeln jag skulle sälja är 188 cm lång och kostar 63 000. Jag säger rakt ut att de mindre inte är värda sitt pris, pläderar Dahlström.

Tjugotusen räcker alltså inte så långt om man vill ha en riktigt bra flygel, men nog om man vill ha ett bra övningsinstrument. Det gäller väl att vinna flera tävlingar för att köpa dyrare flyglar.

Sista dagen i Maj Lind

Årets Maj Lind-tävling börjar nu lida mot sitt slut. Prisutdelningen förutspås äga rum ca 22.30 och därefter har massmedierna utlovats en möjlighet att träffa vinnaren för en kort intervju. Hbl är förstås på plats och rapporterar direkt både från tävlingssalen och från presskonferensen efteråt.

Ännu återstår dock tre finalprestationer av tre högklassiga musiker, Irina Zahharenkova, Marko Mustonen och Sofya Gulyak. Vi får väl se vem som kammar hem första priset på tjugotusen euro. Och betydelsen av en tävlingsvinst är naturligtvis indirekt betydligt större än så, när flera dörrar till konsertestraderna efter det står på vid gavel.

Efter att ha följt med pianotävlingen från första stund på plats, känns det som om finalen kanske inte har största betydelsen för mig personligen. Jag är glad för alla bidrag jag hört i första omgångarna och i semifinalen. Och i många fall har upplägget varit intressantare där. Det modernaste pianisterna har kunnat välja att spela i orkesterfinalen har varit Bartóks och Englunds pianokonserter.

Nu gäller det alltså bara att ännu vara duktig och spela en pianokonsert ur standardrepertoaren. Båda finländarna har valt att spela Tjajkovskijs B-durkonsert, som fört flera pianister till segrar i tidigare tävlingar. Den har till och med klassats som en ”kungskonsert” bland pianokonstnärer.